Idag är det exakt två år sedan min fina vän och granne Hannah Carlsson gick bort. Helt jävla sjukt. Det går inte en vecka utan att man tänker på henne. Jag kommer ihåg alla reaktioner, alla meningar, alla ord som om det vore igår. Jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde och hur man ångrar att man aldrig tog chansen att prata med Hannah. Jag kan aldrig förstå hur dålig Emma (Hannahs lilla syster) och Frida (Hannahs bästa vän) mådde den kvällen. Jag hoppas att Emma och Frida tar hand om varandra idag.
Hannah, jag hoppas att du har det bra med din mamma och farfar var ni än är.
